Saxat från Canis.se http://www.canis.se/bibliotek/artikler.php?id=47
LÄS HELA!

Hundinstruktörens fula knep

- första hjälpen för instruktörer med mindervärdeskomplex

Text: Randi Helene Tillung

Du har kanske träffat dem eller sett dem på TV? Hundinstruktörerna som behöver använda ”dirty tricks” för att imponera sin omgivning? Hundinstruktörerna som trampar på hundägarna? Med risk för att några unga och nya instruktörer tycker att knepen verkar vara en bra idé, kommer jag att avslöja några av dem.

Här är några av knepen för instruktörer som behöver brösta sig med snabba lösningar och som tycker att hundägaren behöver känna sig en smula misslyckad:

Utnyttja ”främmande-effekten” och späd eventuellt på med lite obehag: Hunden är alltid mer reserverad och avvaktande gentemot främmande. Ta hunden från ägaren och låt ägaren titta på. Kör några träningspass med den och visa ägaren hur lätt det är att få ordning på hunden. Berätta inte för hundägaren att du använde det äldsta knep som finns. Om du är i ”strafftagen” kan du utnyttja ”främmande-effekten” fullt ut. Sätt in några obehagsåtgärder som gör att hunden blir ännu mer avvaktande.

Berätta inte för ägaren att avsikten med detta är att få hunden rädd och att det finns risk för att den kan bli rädd eller aggressiv i liknande situationer.

Begränsa träningen till en eller få platser så att du inte behöver tänka på generaliseringen (dvs att hunden ska klara av samma saker på olika platser).

Förklara inte detta för hundägaren. Det ser alltid mer imponerande ut.

Utnyttja att hunden blir trött. Använd gärna massor med kraftiga stimuli som gör hunden överväldigad (flooding). Till exempel kan du låta en hund som gör utfall, upprepade gånger passera en hel rad med hundar. Trolleri! Efter ett tag slutar den att utagera.

Berätta inte för hundägaren att det beror på att hunden är trött och att flooding kan leda till att hunden blir värre i andra situationer. Detta ser också väldigt stiligt ut!

Utnyttja hundägarens egen osäkerhet. Berätta för honom att allt handlar om att han måste bete sig som en ”ledare” mot hunden i allt han gör. Säg att hunden hela tiden strävar uppåt för att komma högre på rangskalan och att minsta felsteg leder till att hunden genomskådar honom. Kör gärna på med oväsentliga och icke-vetenskapliga detaljer, som att hunden ska äta sist samt påståenden om att hundar bara kan lära av dem som är högre i rang.

Berätta inte att detta bara är rena fantasier, baserade på antaganden och kvasi-etologi.

Du har nu lyckats göra dig själv till guru och hundägaren har nu tryckts ner i skorna. Detta får dig att känna dig duktig och hundägaren har hamnat i ett beroendeförhållande.

Naturligtvis lyckas inte hundägaren med någonting när han kommer hem, så då måste han boka en ny lektion, och han kommer nu att tro att det alltid är hans eget fel om hunden gör något ”fel” eller att inlärningen går långsamt. Du kan till och med dra det så långt att du kan få hundägaren att tro att hans hund jagar fåglar för att utmana ledarskapet! (Avslöja inte att det beror på att han äger en fågelhund).

Risken finns att hundägaren blir irriterad på dig. Därför är det smart att göra det hela med charm. Om det inte faller dig naturligt; anmäl dig till Charmskolan nästa termin. Du har nu uppnått status som karismatisk guru-instruktör. Världen ligger för dina fötter.

”Do not try this at home”
Om du tycker att dessa knep låter smarta, behöver du inte läsa vidare. Du blir bara arg. Från och med nu talar jag bara till dem som vill bli en duktig hundtränare eller instruktör för både hundägare och hund. Till dig har jag först lust att dela med mig några exempel, så att du kan känna igen hundtränare som använder fula knep.

Om du har haft (o)turen att få uppleva ”dogwhisperer” Cesar Millan, så kan du se dessa tekniker i praktiken. Med användandet av bl a obehag får Millan hunden passiv och allt ser väldigt stiligt ut i TV-rutan. Han är enormt populär i USA och kallar sig själv för hundpsykolog även om han inte har någon formell utbildning. Teknikerna används på allvarliga beteendeproblem som stereotypier, ångestbeteenden, tvångshandlingar, rädslor och aggressioner. I ett av inslagen (vars video finns på YouTube) lär han Oprah Winfrey att använda straff på sin hund (bannor, våldsamt kroppsspråk, stirra i ögonen) som har en tioårig historia av separationsångest. Om Oprahs hund fick en hållbar beteendeförändring och slutade yla efter denna tv-inspelning, äter jag upp min hatt! Oprah å sin sida lever nog säkert i villfarelsen att om hon bara visar tillräcklig auktoritet så slutar hunden att yla.

Oprahs hund är även hundaggressiv. Millan använder alla ovannämnda tekniker, samt flooding, på samma hund, där han låter den passera hundar på kort avstånd ett antal gånger. Hunden blir uttröttad av att passera samma hundar gång på gång, och när den efterhand skäller mindre konkluderar han med att det var för att Oprah är för lite chef att problemen uppstått. ”You need to be more assertive!”. Detta ser stiligt ut på TV!

Varningklockor borde ringa hos de flesta eftersom det i början av varje tv-program kommer en varning om att hundägare ”får inte prova detta hemma”. Men Millans popularitet verkar inte ha någon ände.

Berömd på felaktiga grunder
Anledningen till varningen i Millans TV-show är naturligtvis att en motsvarande barnpsykolog för länge sedan skulle ha blivit utkastad om han föreslagit att föräldrarna skulle ge barnet stryk om det spelade för mycket tv-spel. Teknikerna är fackligt sett förkastliga, de ger bara en där-och-då-effekt, hundägare lyckas dåligt och får sämre självförtroende, instruktören sätts över och hundägaren under istället för att skapa ett likvärdigt förhållande. Det kan dessutom vara skadligt för hunden och sätta djurets välfärd i fara.

Teknikerna lever ändå i bästa välmående pga att det får instruktören att se duktig ut. Det svenska hundprogrammet med Jeppe Stridh ”Hundkoll” som gick på norsk TV under våren 2007 (tidigare på svensk TV), kan ge dig det skandinaviska receptet på dessa maktmedel.

Hundägarens förtvivlan
Till tröst för det stora antal hundägare som har hundar med problem: Det finns ingen forskning som stödjer föreställningen om att det alltid är hundägarens fel. Tvärt om. Precis som hos människor kan hundars onormala beteenden bero på en rad omständigheter: sjukdom, organiska störningar, hjärnskador, smärta, arv, tidligare uppväxtförhållanden m.m. För hundar finns det inte institutioner som tar emot dessa fall så som hos människor, och därför måste hundägarna ofta leva med problemet. Håll tummarna för att Millans tv-program inte sänds på norska kanaler! Folk testar tillräckligt med sådana tekniker på egen hand och behöver inte ytterligare uppmuntran.

Professionella instruktörer ger hundägare med självförtroende
Du har läst ända hit! Det betyder att du förkastar dirty tricks och hellre vill bli en kompetent hundinstruktör med facklig och social säkerhet. Du vill lära, lära, lära. Du vet att hundträning inte är trolleri. Det handlar om att hitta rätt lösning för hund och hundägare. För detta behövs du.